100 distans senare
Fredag morgon 0600, 3 grader och Hanöbukten ligger framför oss. Det är kallt, jag är trött. I lä värmer dock solen. Efter en timme tar Mats över och jag lägger mig på däck i lovart - somnar : det är jäkla kallt, rått kallt, själen fryser. Först kl 23 i duschen på Grönhögens marina kommer värmen tillbaka. Men där emellan blev det mycket segling.
Trots att spinnakern utmanat oss satte Jesper, Göran, Anders och Peter lugnt och säkert, medan vi sov lunch.
Med stabila 7,5 kunde vi i ganska lugnt vatten äta lunch och även välkomna nya gäster!
Kösutsikt mot Bornholm
Vi hade med oss fyra färdiga middagar förutom kolhydrater som lagades på plats.
Dagens kock njuter av lunchen.
Hanöbukten har de senaste dagarna sett ut att bli en riktig prövning Med mötande och allt annat än gynsam riktning. en bra början.
En rödhake gästar.
Gästen ville se mer.
En husesyn innan haken drog vidare!
Timingen med lunchen var perfekt. Vinden började öka upp mot 10 och det rullade lite mer. Stärkta av känslan, vinden och solen började vi diskutera segling och trimning som om det var vårat levnadsbröd.
50 timmar tidigare möttes 7 av 8 på Stockholms central för att nu runda Sveriges södra del och börja styra norr ut.
Jag har respekt för spinnakern. Den kan kännas så lätt och vackert dansande men på en sekund förbytas till ett monster omöjlig att förstå sig på eller tämja.
En gipp i 11 sm med rullande från lä blev en prövning Och möjlighet att diskutera eget ansvar, samverkan och kommunikation.
Att segla är att resa och upptäcka. Att lära känna ny miljöer, men också sig själv. Kalla mörka nätter, varma soliga stunder, 8 män på 37 fot dygnet runt möts i stressade pressade situationer. Vi är en blandning av familj, kompisar och nya bekantskaper.
Jocke var med och tränade Philip när han börja spela hockey och åkte på läger i bla Halstavik
Att i denna grupp för konstruktivt samtal om hur vi upplevde, kände, observerade och ansåg - inte bara direkt relaterat till seglingsteri - utan även hur vi som individer agerar och fungerar, enskilt och i grupp : det är modigt, spännande och utveckling.
Debrifing skapar hunger
Efter maten var det dax att fira fördäckarens födelsedag.
Hipp hipp hurra för Peter
Påväg mot Grönhögen blev det endast stor då Göran visade lite väl mycket styrka på rullen.
Mysigt att ligga med huvudet i ett hål i 10 sm och dyningar snett in. Tur man är händig så det var klart på en timme.
Innan nattpasset blev det toalett och dusch på Öland. Fyllde disel o vatten innan vi drog vidare. Team Jeppe tyckte det var lika bra att hoppade över den tänkta natten i hamn. Vet inte om att de nu kunde sova själva i sina hytter i fyra timmar.
Jocke, Philip, Mats och jag la ut och med strålkastarens hjälp ut i natten. Vi fick kanontrevliga timmar. Med ett brett ansvar och engagemang sökte vi oss upp i Kalmarsund.
Tre pigga nattnavigatörer som delar med sig av olika kunskaper och färdigheter.
Det är en speciel känsla att umgås med en 50-, 60-, och 90-talist i nattens mörker. Efter en längre stunds resonemang har alla enats om vilka röda lysen som är vilka.
Nattlig samverkan.
Nu börjat det ljusna. Dacks att väcka de andra och gå och lägga oss!
